Dag 4
Kl 23:00 blev vi hämtade och vi körde nu till en ny plats där vi skulle genomföra en ny rek av plats för vår sambandsenhet, att reka i mörker med dåliga ficklampor är inte helt lätt, att hålla koll på att staglinor skall gå fritt och att inga stora grenar ska vara i vägen, man vill inte upptäcka att det inte funkar när man har kommit till sista sektionen på masten och man måste börja om från början igen och flytta på allt, inget man vill råka ut för och definitivt inte i mörker.
Efter en bra rek beslöt vi oss för en plats och arbetet kunde ta sin början. I vanlig ordning slet vi på bra och en känsla av att vi började få en riktigt bra koll på läget infann sig. Jag och Kd Ataman befann oss uppe på taket på sambandshytten då vi precis hade lyft upp masten på vaggan, jag gjorde mig redo att ta emot staglinorna, jag tog mig ner från hytten och ner till flaket, tog sikte på en låda som stod på flaket och skulle ställa mig på den, men det visad sig vara en mindre god idé, lådan va tom och den stod uppe på en annan låda som jag inte såg i mörkret, med andra ord flög jag och lådan rakt ut i luften och för en mycket kort stund surfade jag på en låda, resultatet blev högst obra. Jag ramlade ner från flaket med full kraft och landade oturligt nog på kanten av lådan som föll, givetvis landade jag med min dåliga fot på kanten, all vikt på en kant resulterade i att jag dessvärre slog upp min skadade fot igen. För en kort stund va jag helt övertygad om att jag brutit fotleden, smärtan va oerhörd, jag kunde knappt skrika, utan jag började må illa och kallsvettas istället. Mina gruppmedlemmar kom snabbt till undsättning och ringde efter hjälp. Det kunde gått riktigt illa, jag landade en halvmeter från ett träd, dessutom hade vi vår material plats precis bredvid, yxa, såg och släggor. Det finns en anledning till att man har hjälm när man är på taket och jobbar, hjälmen räddade mig från att skada mig värre.

Bitter och besviken över att olyckan va framme igen, inser att min dåliga fot kommer följa mig resten av min karriär och ytterligare åtgärder måste vidtas, lång rehab och tejpning kommer bli en vardag.
Jag mår efter omständigheterna bra, foten är rejält svullen och jag har svårt att gå på den, painkillers hjälper men jag börjar ju bli van vid att ha ont i min förbannade fot. Alltid lika trist att lämna sina kamrater ute i skogen, men ett stort tack till Kd Sandström och Kd Ataman som hjälpte mig, och hatten av för att ni upprättade resten av enheten helt själva, grymt jobbat.
Spenderar resterande del av övningen som sambandspost inne i TS hallen.

/ Kd Färm, innehavare av troligen Sveriges mest förtillfället uttänjda ledband på en vänsterfot.

Dag 3
När klockan va 02:00 va vi färdiga med brytande av gruppering och vi gick in i hytten och passade på att få all sömn vi kunde då vi hade fram tills 03:00 som deadline. Med andra ord gick vårt brytande över förväntan, vi fick även besök av övningsledningen som med hjälp av mörkerutrustning smög sig på oss, helt plötsligt stängdes vårt elverk av och jag gick för att kontrollera, efter att ha fipplat lite med elverket föll min ljuskägla från pannlampan på en av övningsledarna liggandes mindre än en meter ifrån mig. Hade han velat hade han skrämt skiten ur mig.

När klockan blev 03:00 hämtades vi för att åka till nästa gruppering, efter en ganska snabb rek började vi vårt första upprättande i mörker, inte helt lätt kan jag meddela. Men gruppen jobbar bra och vi har hittat våra rutiner. Upprättandet gick även detta bättre och snabbare än vad jag hade förväntat mig. Däremot strulade det för oss att få samband med de andra enheterna, efter en felsöknings process på nästan 2,5 timme fick vi kapitulera och kalla in expertis. TS spöket hade varit framme och trots att tre personer knappat enligt respektive lathund lyckades TS Ninjan ( läs kapten) få ordning på allt med några få knapptryck. Frustrerande är bara förnamnet. När klockan va 05:45 gick vi och la oss i en svinkall sambandshytt då kupévärmaren hade valt att gå sönder precis lägligt nog när vi behövde den som mest. Kl 11:15 blev vi hämtade för att åka in till Ledningsstridskolan för lunch och utvärdering av att bryta och upprätta i mörker. Det kom även ett välkommet erbjudande att ta en dusch. Som jag skrivit tidigare är det ett hårt arbete att upprätta och bryta sambandsenheter.

Efter lunch och dusch åkte vi ut till respektive grupperingar igen och gick i lågdrift, med andra ord så försökte vi sova, vi visste att det väntade ett nytt brytande i mörker framför oss. Det illavarslande ljudet av telefonen upprepade sig strax innan 21:00. Det va nu dags att bryta igen, min grupp rasslade på bra och vi slet hårt, vi hade fått deadline 23:00 och vi va klara med 20 minuter till godo.

Bilder från vår andra gruppering: I fallande ordning: Kadett lyx i fält med en vattenkokare, Kadett selfie i fält, Väl kamouflerad sambandsenhet, Räddningen i fält.

/ Kadett Färm

Dag 2
Det va nu dags för vår grupp att bege oss ut i terrängen, alla sambandsenheter hämtades in till Ledningsstridsskolan för en kort utvärdering och efter att ha tagit del av varandras erfarenheter åkte vi ut till våra nya grupperingsplatser. Min grupp hamnade på en plats som enligt övningsledningen skulle vara överjävlig att gruppera på, vi drog lärdom från den grupp som varit där tidigare och lyckades ganska bra med vår första gruppering i dagsljus, efter ett par påpekande från övningsledningen som snabbt rättades till va gruppen nöjda med grupperingen. Däremot hade vi lite otur med vädret då vi fick gruppera i ösregn.

Vi kunde nu vila oss en stund och hann knappt göra oss iordning för natten när det illavarslande ringde på vår telefon i hytten, kl va nu 00:00 och vi fick order om att bryta vår sambandsenhet, dags för omgruppering i mörker.

Bilder från vår första gruppering: Kd Färm gör om gör rätt, då övningsledningen påpekat att min första stagpåle inte höll måttet, det bildas lätt en luftspalt bakom stagpålen vilket kan vara förödande och vi fick nu lära känna den eländiga terrängen. Bild på färdig maskerad sambandsenhet med gamla klassiska nät, dvs mästerliga på att fastna i precis allt som går att fastna i, svåra flashbacks från lumpen.

/ Kadett Färm

Dag 1
Första dagen på sambandsövningen. Vi delades upp i fyra grupper, 3 grupper på varsin sambandsenhet ute på övningsfältet och en grupp inne i TS hallen på HQ.
Min grupp som består av Kd Sandström och Kd Ataman började inne på HQ där vi fick upprätta samband, samt dra kabel på traditionellt vis.
I natt sover min grupp inne i TS hallen och kommer byta imorgon till någon av de andra grupperna ute på fältet.

Bild på mig och Ataman när vi drar kabel. Samt en bild på mig när jag håller på att få bryt på en DL1000 kabel, back to basic.

/ Kadett Färm

Fortsatt drillande med sambandsenheterna, samt mer rapp utbildning. Idag gick det betydligt bättre med allt knappande inne i hytten, de misstag som begicks igår undveks idag.
Hela förmiddagen spenderades mer eller mindre på ärans fält, en kort avstickare med en Toyota Landcruiser hann varje grupp med då vi åkte utanför regementet och ringde upp de andra enheterna via rapp uppkoppling via Ra180.

Efter lunch va det dags för närkampsfys, jag deltog inte, tänker inte göra om misstaget med att börja träna för fullt för tidigt. Men jag fick även idag fick jag saker gjorda, en skadeanmälan hade ännu inte hunnit upprättas för foten som skadades under strapatsen. Bättre sent än aldrig och en skadeanmälan är nu gjord.

Bjuder på lite bilder från idag, bland annat när det skulle rivas, vissa kablar lever sitt eget liv. Klassisk kabelhärva som jag brottades med idag. Med på bild är även en av våra chefer som kom på uppmuntrande besök under dagens pass ute på ärans fält. Kadett Sandström ville inte va med på bild och försökte kamouflera sig, man kan konstatera att den kamoufleringen blev högst obra.

Imorgon fältlastar vi sambandsenheterna och ger oss ut i skogen. Tillbaka i civilisationen på onsdag igen. Det kan bli problematiskt med täckning men isåfall kommer bloggen uppdateras i efterhand.

/ Kadett Färm

En ny dag ute på ärans fält. Idag har sannerligen varit en nytta dag för mig. Förmiddagen spenderades med att upprätta sambandsenhet, samt utbildning på Rapp 180, ( ett sätt att skapa sambandsnät där enheter i vår närhet kan koppla upp sig där vi sedan kan skicka vidare sambandet med vår radiolänk. På så sätt får man samband över en större yta.)
Så långt av dagen flöt det på bra, det va efter lunch som den riktiga lärdomen tog vid.

Efter lunch placerades jag i hytten vid upprättande, jag har inte suttit i hytten sedan första dagen ute på ärans fält, kan meddela att det va sannerligen välbehövligt. Allt som kunde strula eller gå fel gjorde verkligen det nu. Trots lathund och rätt kunskap tog det tid, enkla misstag gjorde att jag fick börja om mer än en gång, den ena tabben efter den andra, tillsist va jag tvungen att skratta åt eländet, men jag fick ordning på det och lyckades identifiera vart felen låg. En mycket bra lärdom.
När väl även min enhet hade fått samband var det dags för ytterligare Rapp utbildning.

14:30 var det dags för fys och det stod orientering på schemat. Jag deltog inte då jag hade feber igår. Men det kom lägligt då jag behövde få några ärenden uträttade. Tydligen lever hoppet om ett förbandsbyte, skam den som ger sig.

/ Kadett Färm

Inte mycket att skriva om i dag, somnade med feber och vaknade inatt med feber. Efter samtal med befäl imorse tog jag beslutet att stanna hemma kadett lyan idag. Det stod fys på förmiddagens schema (närkamp) därefter upprättande av mast och brytande av mast. Då inget nytt skulle genomföras idag togs beslutet att stanna hemma.

Ingen aning om vad som flög på mig, ingen halsont, inte förkyld, oavsett så mår jag bra nu, ingen feber och jag kommer gå till skolan imorgon.

Kroppen behövde sova då det inte blev speciellt mycket av det inatt, sedan har jag passat på att fixa med min lathund inför fortsatt TS utbildning.

/ Kadett Färm

07:30 uppställda på parkeringen utanför Ledningsstridskolan, därefter avfärd mot Livgardet och dess stridshinderbana. Senast vi sprang den va i höstas och nu va det dags igen. Då min fot inte är 100% ännu tog jag det betydligt lugnare denna gången, man kan lungt påstå att det är inte optimala förhållanden för en fotled under rehabilitering. Men jag tog mig igenom de hinder jag kunde, kan meddela att det va jobbigt nog, men samtidigt lite bittert att inte kunna ge järnet fullt ut genom hela banan.
Väl tillbaka på Ledningsregementet va det lunch och därefter plutonens timme. Slutligen fick vi en genomgång av vår Fanjunkare angående vett och etikett, klädkoder och allmänt officers beteende inför stundande examens bal.

Denna veckan har varit oerhört lärorik, men samtidigt rejält jobbig. Kroppen har sannerligen fått jobba, lägger man till de ordinarie fyspassen på detta så inser jag varför jag somnade både på bussen och på flyget hem.

Sitter nu i soffan hemma i Skåne och njuter av en kopp kaffe.

/ Kadett Färm håller välförtjänt helg.